Det här landet behöver en svag
man.
Någon som drömmer om att
kunna
spela violin och inte vet var
skåpet
ska stå. Teet har kallnat och
lakanen
är skrynkliga.
Mannen längst bak i kön. Han som
får löven att spricka och snön
att yra.
Havet ligger blankslitet,
sjögräset böljar.
Varma dagar på stranden, vi suger
i oss
det som blir över. Och barnen
bygger
monument som vittrar per timme.
Allt ska tillbaka.
Det här landet behöver en svag
man,
en tvekandets försångare. Någon
som
glömmer bort nomineringsmötena
från andra hållet, som försvinner
med
blicken i fjärran där han står i
talarstolen.
Medan molnen jagar det som
skingras.
Jag vet en man som förvånat
betraktar
sig själv i spegeln. Och dagen
försöker
igen.
Magnus Skåneberg

Kunde inte sagt det bättre själv :)
SvaraRaderaSå sant!
SvaraRaderaLigger inte så lite i detta !
SvaraRadera