Bortglömd blåklint

Det har varit lite dåligt med färg här på bloggen nu det senaste. 

Kanske för att jag själv känt mig ganska färglös? Hur som helst, svartvitt i all ära men omväxling förnöjer! Så här kommer ett par bilder som jag faktiskt helt hade glömt bort, tagna i slutet av juli när jag stod (och satt) mitt i ett fält fullt av blåklint strax utanför Tidaholm.

Blåklint är en av mina absoluta favoriter! 

En blomma med integritet.

Det ni. 

Det sista smultronet.

Idag åker vi tillbaka till Stockholm, Doglas och jag. Det känns tungt och lite deppigt. 
Ser inte alls fram emot förortens buller och betong. Folk, stress, axlarna uppe vid öronen.
(Igen. De som precis hade sjunkit ner till sin riktiga position...) 
Blä. 
Men snart kommer jag hit till Holma igen. Om bara ett par månader. Och då för att stanna en längre tid, kanske väldigt mycket längre - vem vet?

Igår försökte jag att njuta av dagen som om det vore det sista smultronet på strået. Eller i handen, för den delen. Det sista lilla söta smultronet av landetdag som finns kvar. Och jag hann med en hel del, trots att jag skulle ta det lugnt och "göra ingenting". 

Fixa i trädgården till exempel, brottas med ett par rosor och möblera om lite i rabatten. Ett sista ryck, nu får mamma sköta om allt på egen hand. Och det var strålande sol, en varm sommardag till (tack vädergudar!) 

Så med andra ord var det sista smultronet riktigt, riktigt fint.

Nu: time to face reality. 

Den svischade förbi...

Sommaren alltså. Som den plägar göra. 

Lite som att se något vackert bredvid vägen; 

man stannar bilen, kliver ut och njuter en stund, men måste till slut kliva in i bilen och fortsätta åka.

Vidare. 

Solnedgång över havrefälten

I det vita huset bor vi!

Födelsedagsfika och därmed Basta (kvarn)

Igår var det pappas födelsedag. Han fick en gul ros av mig som vi planterade i rabatten och sen firade vi med att åka och fika vid fina Basta Kvarn i Blidsberg. 

Hemma var det äckligt kvavt men där vid vattnet blåste svalkande vindar. Och omgivningarna bjuder på fina fotomotiv, vilket jag förstås uppskattar.
Det är fint där vid ån Ätran, med vattenfall och broar mellan de små öarna. Ett riktigt sådant där litet smultronställe, så åk dit om ni har vägarna förbi någon gång!

Det behöver inte alltid vara storslaget för att vara bra. 

En födelsedagsfika i all sin enkelhet är fint det med!

En egen brygga

Att "ta en kopp kaffe på bryggan" (mammas favorit-fras), att sitta där och bada fötterna i ån. Ligga och läsa och sola, njuta av vinden som svalkar lite mer vid vattnet än inne i trädgården. Och att fixa sin egen lilla badplats vid bryggan som vi gjorde igår (med hjälp av en stege och lite spännband) så att man kan ta ett dopp när det blir alldeles för svettigt. 

Det är lyxigt det.

När solen försvinner

 Men det gör den inte just nu. Nu strålar den som aldrig förr! 

Trevlig söndag på er allihopa :)

Jag kan inte få nog...

 Av solen och värmen och ledigheten och landet och av själva sommaren!

Det har varit så fina dagar nu det senaste. 

F har varit här och hälsat på och vi har hunnit med en massa saker.

Badat till exempel.

På små stigar genom skogen gick vi...

... och vi hittade den finaste lilla stranden, en bit bort från den "riktiga" badplatsen. 

Doglas blev glad över all sand. Eller om det var vattnet. Eller kottarna kanske? 

Hur som helst fick han ett ryck och körde ett litet race. 

Fullt ös så sand och barr yrde.

 Jag och F tog det lite lugnare.

Doppa sig, slappa i solen, äta vattenmelon. Det är lagom aktivitet det.

Vi fotade en massa också, förstås. 

F har upptäckt hur kul det är och snor min kamera hela tiden. Klickar som värsta paparazzi-fotografen. 

Och jag tvingas stå framför kameran istället för bakom. 

Hm. Trivs väl sådär med det. Men man vänjer sig efter ett tag.

Fast jag föredrar att posera med Doglas som sällskap, det blir mycket bättre.

Gissa hur många foton jag har på oss två nu...

för han är ju så fin, min lille korv :)

Jag brukar väl inte vanligtvis vara riktigt såhär lyrisk, men just nu mår jag så himla bra att det liksom bara bubblar i mig emellanåt :) 

Och det bästa av allt: sommaren är inte slut än.

Gult och blått

Rapsfält i kvällssol, bredvid vägen mellan Tidaholm och Falköping.

Väldigt gult och väldigt blått,

den svenska flaggan förkroppsligad.

Jag hade inte bråttom (man har sällan det när man är ledig)

och kameran var med, så jag stannade bilen och fotade lite. 

Älskar kvällsljuset, det gör färgerna så starka och mätta.

Detta är Sommarsverige när det är som allra finast!

Kompenserar det för all kyla, snö och allt blask under den mörka delen av året?

Ja, jag tycker nog det :)