Det går framåt

Ja, det går framåt. 
Fast det syns inte så mycket här på bloggen. 
Att det varit lite tomt på nya inlägg på ett par dagar beror dels på att jag har så ofantligt mycket att läsa just nu, och dels på att när jag sitter vid datorn så fixar jag och trixar med min nya hemsida. 
Yes, jag har äntligen tagit tag i hemside-projektet! 
Men hjälp, vilken tid det tar att få det som man vill. Teman hit, koder dit och så vidare... Alltid är det något som inte blir bra och perfektionisten i mig hyperventilerar av frustration. Men framåt går det, trots allt. Jag tror det ska bli klart, snart. 
Om jag bara sitter uppe en natt till så... 

Fasader

Vad ser vi?

Vad finns där innanför?

Och vad reflekteras?

"We're all pretty bizarre.

Some of us are just better at hiding it,

that's all."

Emilio Estevez (The Breakfast club)

Ojämnt

Såhär känns det just nu.

En bild säger mer än tusen ord.

Sägs det ju.

Varför kan vi inte göra något roligt?

Suckar och nosen långt ner i kudden. En frågande och lätt anklagande blick.

Varför kan vi inte göra nåt roligt?

Undrar Doglas.

Jag har nämligen inte varit så rolig de senaste dagarna. Dunderförkylning med tillhörande feber, precis lagom till att skolan sätter igång. Fantastiskt bra start på terminen. 

(inte)

Men idag känns det aningen bättre, faktiskt. 

Tänka positivt och allt det där. 

Jaja. 

Höst

Studier, nystart? stickade tröjor, fullt upp, vackra höstfärger, 

nya idéer,  korta dagar, förkylningar, vinterpäls, 

nya bekantskaper? möjligheter, omöjligheter?, utveckling, 

trötthet, kyla, höstrusk, tända ljus, filmkvällar, 

planering, vardagsstress, 

och många koppar te.

Andas.

Jag vet inte riktigtn hur bilden passar in. Men den är från en kyrka och där fanns ett slags lugn. Associationer.

Försöker hitta ett lugn. 

Andas. Stanna, låt det ta lite tid.

Men det är så svårt när man helst vill härifrån. 

Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?

Andas. Andas.

Det sista smultronet.

Idag åker vi tillbaka till Stockholm, Doglas och jag. Det känns tungt och lite deppigt. 
Ser inte alls fram emot förortens buller och betong. Folk, stress, axlarna uppe vid öronen.
(Igen. De som precis hade sjunkit ner till sin riktiga position...) 
Blä. 
Men snart kommer jag hit till Holma igen. Om bara ett par månader. Och då för att stanna en längre tid, kanske väldigt mycket längre - vem vet?

Igår försökte jag att njuta av dagen som om det vore det sista smultronet på strået. Eller i handen, för den delen. Det sista lilla söta smultronet av landetdag som finns kvar. Och jag hann med en hel del, trots att jag skulle ta det lugnt och "göra ingenting". 

Fixa i trädgården till exempel, brottas med ett par rosor och möblera om lite i rabatten. Ett sista ryck, nu får mamma sköta om allt på egen hand. Och det var strålande sol, en varm sommardag till (tack vädergudar!) 

Så med andra ord var det sista smultronet riktigt, riktigt fint.

Nu: time to face reality. 

Kvällspromenader

De där promenaderna på kvällen. 
När värmen blir behaglig; när dofterna blir som allra starkast. När svalorna susar strax över huvudet på en. När solen snart går ner och sädesfälten ser ut att vara av guld. 
När skogen doftar solvarma träd och mogna vildhallon. När det är nästan helt, helt tyst och man inte möter en enda människa. 
När det bara är jag och en lycklig liten hund längs med små otrampade skogsstigar.

De där kvällspromenaderna som inte är möjliga i förorten. 

De promenaderna kommer jag att sakna.

Den svischade förbi...

Sommaren alltså. Som den plägar göra. 

Lite som att se något vackert bredvid vägen; 

man stannar bilen, kliver ut och njuter en stund, men måste till slut kliva in i bilen och fortsätta åka.

Vidare. 

Inspirationsexplosion!

Det fick jag igår. 
Ni vet en sådan där rush av inspiration, som kommer som en våg och griper tag i en. Man blir som helt uppslukad av det. Härlig känsla, vad det än gäller. Nu gällde det ju fotograferandet (förstås). Inspirationen började rinna till redan för ett par dagar sedan då jag var ute och gick med Doglas i skogen.  Jag känner till trakten lite halvt om halvt och visste att det låg ett övergivet hus som jag aldrig undersökt. Så jag gick dit och insåg så fort jag såg huset att oj - detta kommer att ge bra bilder! 

Men platsen är lite ruggig, man får en obehaglig känsla av att vara där. Doglas gillade det inte heller, reste ragg till och med. Så vi tittade bara lite snabbt och gick hem igen. Sen berättade mamma att det där stället var en minkfarm förr i tiden. Det är övergivet och förfallet sedan många år tillbaka. Men det kanske kan förklara den obehagliga känslan som hänger över platsen, för hur trevlig energi för eftervärlden skapar ett koncentrationsläger för minkar? 
Nåväl, jag fick med mig mamma dit igår så att hon kunde vara Doglas-vakt medan jag fotade. Hon visade mig var själva minkfarmen varit, stallarna med gamla burar och uthusen som nu är totalt förfallna. Inte så fint kanske, men ögongodis om man tittar på det genom en kamera ;)
Så jag fotade som en galning. Tills mitt minneskort blev fullt. 
Nu har jag tömt det, och tänker återvända för att fota allt det jag inte hann få med. Och utan en rastlös Doglas denna gång blir det säkert mycket lättare.

Vet ni vad det allra, allra bästa med denna lilla inspirationsexplosion är? 
Att den gör det roligare att åka tillbaka till Stockholm igen på söndag. Något jag faktiskt inte alls ser fram emot och som gett upphov till en hel del ågren den senaste tiden... fram tills nu alltså. Hur det hänger ihop? Jo, det är nämligen såhär att jag inte vill redigera så många bilder på min lilla och extremt sega laptop eftersom det ger mig nackproblem och huvudvärk. Ska jag sitta med många bilder vill jag göra det på min stationära dator i Stockholm där jag har en stor skärm. För då blir det som allra roligast att hålla på med bilderna och resultatet blir så mycket bättre! 

Så nu har jag en sak som faktiskt gör det roligare att åka tillbaka till storstaden, som liksom kan väga upp allt det där andra som känns jobbigt och trist såhär när ledigheten går mot sitt slut. Nu ser jag fram emot att kunna sitta där hemma i Stockholm och redigera bilder nätterna igenom. Resultatet får ni förstås se här i bloggen, längre fram! 

Tänk vad en gammal förfallen minkfarm kan göra för inspirationen 

- och humöret :) 

Ett smakprov från den förfallna minkfarmen. 
Här så gott som oredigerat (konverterat till s/v, aningen ökad skärpa och lite kontrast.) 

En egen brygga

Att "ta en kopp kaffe på bryggan" (mammas favorit-fras), att sitta där och bada fötterna i ån. Ligga och läsa och sola, njuta av vinden som svalkar lite mer vid vattnet än inne i trädgården. Och att fixa sin egen lilla badplats vid bryggan som vi gjorde igår (med hjälp av en stege och lite spännband) så att man kan ta ett dopp när det blir alldeles för svettigt. 

Det är lyxigt det.

Frihet

Att inte hela tiden längta någon annanstans

det kanske är frihet

Summer vs Winter

 have to do want to do
stress relax
hurry to school/work doing nothing all day
darkness sunlight
cold feet sand between toes
snow grass
freeze sweat
I feel like a zombie  I'm alive!

Well 
it is quite obvious.

Summer beats winter every time

(and anyone who disagrees have to write a comment explaining why...)

Friday high-five

solen lyser (nästan)

en timmes sovmorgon 

måste inte göra någonting särskilt

inga Doglas-toa-olyckor inne alls idag (so far)

tröttheten börjar ge vika och ledighetskänslan infinna sig (tror jag)

Ha en fin fredag allihopa!

Ledig

"Nå, vad ska vi hitta på nu då?"

Det känns ovant att vara helt ledig. 

Jag klagar inte, oh no! Det är skönt. 

Men det är först nu när jag är helt utan måsten och deadlines som jag märker hur stressad jag har varit. 

Hur mycket som hela tiden trängts inne i huvudet. 

Det känns liksom ovant att inte behöva hålla koll på allt som ska fixas, allt som ska planeras in och göras klart, skrivas och läsas. 

Min hjärna har inte ställt om sig än.

Det brukar ta ett bra tag innan den gör det, i alla fall en vecka innan den där konstiga rastlösheten försvinner. 

Men det är tur att jag har Doglas här nu, han ger mig något att tänka på. 

Ganska mycket emellanåt faktiskt :)

Och det är så mysigt; en varm liten valp i knät när man sitter vid datorn. 

Lycka.  

Yes

Jag klarade det, sista texten skriven och inlämnad! 

(i tid också)

Nu har jag nästan sommarlov, bara ett sista examinationssamtal på fredag. 

Men tills dess - lugn & ro och kanske lite sol och värme också? 

I eftermiddag är det dags för sista arbetspasset innan ledigheten, det känns också skönt. Det har varit en tung vår med mycket krångel, bland annat med magen som strejkade totalt ett tag... 
men nu är jag äntligen framme vid sommar & ledighet från jobb och studier. 

En sån himla go känsla i kroppen. 

Att veta att man klarat av allting, trots att det tog emot. 
Trots saker som stod i vägen, 
som förstörde och som gjorde vardagen svår att orka med.

Yes liksom. Jag klarade det.

Jag hade förresten bad-premiär i söndags - det ni! Det var jag och några barn i vattnet så ingen trängsel direkt...

Men vattnet (i Mälaren) var faktiskt inte så kallt, man frös inte ens halvt ihjäl :)

En variant av självporträtt. Vad tycks?

429 sidor

Har jag att läsa. En och en halv bok. 

Idag satsar jag på att bli klar med den ena och påbörja den andra.

Imorgon vill jag bli klar med läsningen helt och hållet så att jag kan börja skriva. 

Den allra sista uppgiften för den här terminen ska mailas till läraren på tisdag. 

Yes. I can do it. 

Nu kör vi slutspurten!

Något sådant här hade varit fint till fikapausen i eftermiddag...

Ps) En av er läsare gjorde mig uppmärksam på att det inte funkat så bra att ha kommentarerna kopplade till google+ eftersom man måste vara inloggad för att kunna skriva nåt. Så nu har jag ändrat det och allt är som vanligt igen. 
Och tack för era kommentarer, de gör mig alltid lika glad! :)

Den som väntar...

Räknar ner dagarna. Snart är maj slut, snart börjar juni. 

Men det går ju så långsamt. 

Jag väntar, längtar. 

Vill åka och hämta dig nu!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, heter det ju. 

Men det stämmer inte. Väntan är alldeles för lång.

Fredag

Detta är vad jag vill göra

idag.

Inte så mycket för att det är fredag, 

mer för att det är en sådan dag.

När man pluggar hemifrån är fredagar inte så viktiga. 

Liksom inte samma känsla som när man jobbar. 

Men det är skönt att det är helg.

Och snart är juni här. Tänk. 

Sommar, ledighet. En valp som flyttar hem hit. Jag längtar.

Tiden går, det är inte bara negativt.

Det finns en tröst i det också.

Måste bara lära mig att koppla av lite, luta mig tillbaka och låta tiden ha sin gång.

Sit back, relax & enjoy the ride. 

(varför låter allt så mycket bättre på engelska?)

Trevlig helg allihopa!

Remember

even when standing in the shadows

light is not that far away