Igår gick jag och en vän en liten promenad i stan.
Köpte kaffe och satte oss vid vattnet, tog en sväng bland alla gränder i gamla stan. Klamrade oss fast vid tanken om att det är vår nu, trots kyliga vindar och frusna fingrar...
Hittade i alla fall ett säkert vårtecken: trångt om sittplatser längs med vattnet.
Andra vårtecken var det tyvärr ont om.
Jag har till exempel inte lyckats se några maskrosor än i år.
Men vad sägs om ett maskrosbarn med väldigt gula byxor?
Staden känns ganska grå och trist just nu.
Då är det tur att det finns färgklickar som lyser upp.
Jag och dottern var i Kristianstad igår, och där hade jag faktiskt förväntat mej att det skulle vara vår "på riktigt" - men det blåste svinkallt och kom till och med några stora tunga regndroppar... :-( (Dock fick vi se en stork, och det var ju häftigt iallafall!! Den finns på bild i dagens blogginlägg). Sen när jag kom hem igen, och klev ur bilen, så var det en helt annan luft här hemma än i K-stad. Mycket varmare och liksom mjukare!! Vå-å-å-å-år!!! :-D
SvaraRaderaNja, det är ingen högre intensitet i mitt pluggande nu, måste jag erkänna. Fast jag tycker fortfarande att föreläsningarna är intressanta och snappar upp det mesta i dem. Men litteraturen till den här delkursen är rena döden för en som inte är så himla haj på engelska. <:-)
Tufft att ge sej på en kurs i finska - men jag förstår att du vill, och har du släktingar i Finland som kanske inte talar svenska alls, så måste det ju vara både superkul och väldigt användbart att lära sej det språket!!! :-D
Det sista som överger människan är hoppet! Just nu är det hoppet om att våren faktiskt existerar som gäller. För övrigt kan jag rapportera att jag skådat årets första maskrosor mot en solig vägg mitt i Tidaholm! Tyvärr hade jag inte kamera med mig, eller ens mobil till hands just då.
SvaraRadera