Valåret 2014 har inletts...
söndag 25 augusti 2013
Fototriss del 227: Randigt
onsdag 21 augusti 2013
Vinbär i vas - vilken variant är bäst?
Lekte lite med förinställningar för s/v i Lightroom.
Jag brukar ju mest bara konvertera till svartvitt utan att använda förinställningar när jag redigerar foton, men nu fastnade jag lite för sepiatonen. Tänkte visa de olika varianterna av tre bilder på vinbär i en vas, det är rätt intressant att se hur en bild kan förändras så mycket beroende på färg/ton. Kan tillägga att versionerna i färg inte är redigerade alls vad gäller skärpa, kontrast etc, medan de andra varianterna är det.
Man (läs: jag) blir lätt lite bekväm när det gäller redigering av bilder, hittar sina "vanor" och inställningar som man trivs med och testar inte att experimentera så mycket med vad som finns. Men det ska det banne mig bli ändring på! Lightroom är ett grymt program och det finns hur mycket som helst som jag vill (läs: ska) lära mig! :)
bild 1
 |
| Färg |
 |
| svartvitt |
 |
| sepia |
bild 2
bild 3
Jag själv är svag för sepiaton, i alla tre bilderna.
Men vad tycker ni?
tisdag 20 augusti 2013
Andas.
Jag vet inte riktigtn hur bilden passar in. Men den är från en kyrka och där fanns ett slags lugn. Associationer.
Försöker hitta ett lugn.
Andas. Stanna, låt det ta lite tid.
Men det är så svårt när man helst vill härifrån.
Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?
Andas. Andas.
söndag 18 augusti 2013
Det sista smultronet.
Idag åker vi tillbaka till Stockholm, Doglas och jag. Det känns tungt och lite deppigt.
Ser inte alls fram emot förortens buller och betong. Folk, stress, axlarna uppe vid öronen.
(Igen. De som precis hade sjunkit ner till sin riktiga position...)
Blä.
Men snart kommer jag hit till Holma igen. Om bara ett par månader. Och då för att stanna en längre tid, kanske väldigt mycket längre - vem vet?
Igår försökte jag att njuta av dagen som om det vore det sista smultronet på strået. Eller i handen, för den delen. Det sista lilla söta smultronet av landetdag som finns kvar. Och jag hann med en hel del, trots att jag skulle ta det lugnt och "göra ingenting".
Fixa i trädgården till exempel, brottas med ett par rosor och möblera om lite i rabatten. Ett sista ryck, nu får mamma sköta om allt på egen hand. Och det var strålande sol, en varm sommardag till (tack vädergudar!)
Så med andra ord var det sista smultronet riktigt, riktigt fint.
Nu: time to face reality.
fredag 16 augusti 2013
Kvällspromenader
De där promenaderna på kvällen.
När värmen blir behaglig; när dofterna blir som allra starkast. När svalorna susar strax över huvudet på en. När solen snart går ner och sädesfälten ser ut att vara av guld.
När skogen doftar solvarma träd och mogna vildhallon. När det är nästan helt, helt tyst och man inte möter en enda människa.
När det bara är jag och en lycklig liten hund längs med små otrampade skogsstigar.
De där kvällspromenaderna som inte är möjliga i förorten.
De promenaderna kommer jag att sakna.
torsdag 15 augusti 2013
Den svischade förbi...
Sommaren alltså. Som den plägar göra.
Lite som att se något vackert bredvid vägen;
man stannar bilen, kliver ut och njuter en stund, men måste till slut kliva in i bilen och fortsätta åka.
Vidare.
tisdag 13 augusti 2013
Inspirationsexplosion!
Det fick jag igår.
Ni vet en sådan där rush av inspiration, som kommer som en våg och griper tag i en. Man blir som helt uppslukad av det. Härlig känsla, vad det än gäller. Nu gällde det ju fotograferandet (förstås). Inspirationen började rinna till redan för ett par dagar sedan då jag var ute och gick med Doglas i skogen. Jag känner till trakten lite halvt om halvt och visste att det låg ett övergivet hus som jag aldrig undersökt. Så jag gick dit och insåg så fort jag såg huset att oj - detta kommer att ge bra bilder!
Men platsen är lite ruggig, man får en obehaglig känsla av att vara där. Doglas gillade det inte heller, reste ragg till och med. Så vi tittade bara lite snabbt och gick hem igen. Sen berättade mamma att det där stället var en minkfarm förr i tiden. Det är övergivet och förfallet sedan många år tillbaka. Men det kanske kan förklara den obehagliga känslan som hänger över platsen, för hur trevlig energi för eftervärlden skapar ett koncentrationsläger för minkar?
Nåväl, jag fick med mig mamma dit igår så att hon kunde vara Doglas-vakt medan jag fotade. Hon visade mig var själva minkfarmen varit, stallarna med gamla burar och uthusen som nu är totalt förfallna. Inte så fint kanske, men ögongodis om man tittar på det genom en kamera ;)
Så jag fotade som en galning. Tills mitt minneskort blev fullt.
Nu har jag tömt det, och tänker återvända för att fota allt det jag inte hann få med. Och utan en rastlös Doglas denna gång blir det säkert mycket lättare.
Vet ni vad det allra, allra bästa med denna lilla inspirationsexplosion är?
Att den gör det roligare att åka tillbaka till Stockholm igen på söndag. Något jag faktiskt inte alls ser fram emot och som gett upphov till en hel del ågren den senaste tiden... fram tills nu alltså. Hur det hänger ihop? Jo, det är nämligen såhär att jag inte vill redigera så många bilder på min lilla och extremt sega laptop eftersom det ger mig nackproblem och huvudvärk. Ska jag sitta med många bilder vill jag göra det på min stationära dator i Stockholm där jag har en stor skärm. För då blir det som allra roligast att hålla på med bilderna och resultatet blir så mycket bättre!
Så nu har jag en sak som faktiskt gör det roligare att åka tillbaka till storstaden, som liksom kan väga upp allt det där andra som känns jobbigt och trist såhär när ledigheten går mot sitt slut. Nu ser jag fram emot att kunna sitta där hemma i Stockholm och redigera bilder nätterna igenom. Resultatet får ni förstås se här i bloggen, längre fram!
Ni vet en sådan där rush av inspiration, som kommer som en våg och griper tag i en. Man blir som helt uppslukad av det. Härlig känsla, vad det än gäller. Nu gällde det ju fotograferandet (förstås). Inspirationen började rinna till redan för ett par dagar sedan då jag var ute och gick med Doglas i skogen. Jag känner till trakten lite halvt om halvt och visste att det låg ett övergivet hus som jag aldrig undersökt. Så jag gick dit och insåg så fort jag såg huset att oj - detta kommer att ge bra bilder!
Men platsen är lite ruggig, man får en obehaglig känsla av att vara där. Doglas gillade det inte heller, reste ragg till och med. Så vi tittade bara lite snabbt och gick hem igen. Sen berättade mamma att det där stället var en minkfarm förr i tiden. Det är övergivet och förfallet sedan många år tillbaka. Men det kanske kan förklara den obehagliga känslan som hänger över platsen, för hur trevlig energi för eftervärlden skapar ett koncentrationsläger för minkar?
Nåväl, jag fick med mig mamma dit igår så att hon kunde vara Doglas-vakt medan jag fotade. Hon visade mig var själva minkfarmen varit, stallarna med gamla burar och uthusen som nu är totalt förfallna. Inte så fint kanske, men ögongodis om man tittar på det genom en kamera ;)
Så jag fotade som en galning. Tills mitt minneskort blev fullt.
Nu har jag tömt det, och tänker återvända för att fota allt det jag inte hann få med. Och utan en rastlös Doglas denna gång blir det säkert mycket lättare.
Vet ni vad det allra, allra bästa med denna lilla inspirationsexplosion är?
Att den gör det roligare att åka tillbaka till Stockholm igen på söndag. Något jag faktiskt inte alls ser fram emot och som gett upphov till en hel del ågren den senaste tiden... fram tills nu alltså. Hur det hänger ihop? Jo, det är nämligen såhär att jag inte vill redigera så många bilder på min lilla och extremt sega laptop eftersom det ger mig nackproblem och huvudvärk. Ska jag sitta med många bilder vill jag göra det på min stationära dator i Stockholm där jag har en stor skärm. För då blir det som allra roligast att hålla på med bilderna och resultatet blir så mycket bättre!
Så nu har jag en sak som faktiskt gör det roligare att åka tillbaka till storstaden, som liksom kan väga upp allt det där andra som känns jobbigt och trist såhär när ledigheten går mot sitt slut. Nu ser jag fram emot att kunna sitta där hemma i Stockholm och redigera bilder nätterna igenom. Resultatet får ni förstås se här i bloggen, längre fram!
Tänk vad en gammal förfallen minkfarm kan göra för inspirationen
- och humöret :)
 |
| Ett smakprov från den förfallna minkfarmen. Här så gott som oredigerat (konverterat till s/v, aningen ökad skärpa och lite kontrast.) |
måndag 12 augusti 2013
söndag 11 augusti 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)