Nu åker vi

Ut på landet ska vi!

Hejdå bilbuller, asfalterade promenadvägar och förortsskräp. 

Hej egen trädgård och brygga, bastubad, tystnad och promenader i skogen. Semester på riktigt.

(fast inte från bloggandet)

Jag packar ner allt och alla: 

hamster, kaniner, blommor, kamera, laptop, kläder, skor och så Dogges säng. 

Och oss själva, förstås.

En Dogge bag ;)

Friday high-five

solen lyser (nästan)

en timmes sovmorgon 

måste inte göra någonting särskilt

inga Doglas-toa-olyckor inne alls idag (so far)

tröttheten börjar ge vika och ledighetskänslan infinna sig (tror jag)

Ha en fin fredag allihopa!

In the shadow

Jag experimenterade lite med ljus & skuggor. 

Redigerat i lightroom efteråt. 

I brist på modell fick jag ställa upp själv, men det är svårt. 

Vill gärna höra vad ni tycker?

Be honest.

Bland tallbarr, sniglar & kottar

Igår packade jag ryggsäcken med kaffe & kakor och gav mig ut i skogen tillsammans med Doglas. 

Solen sken, fåglarna sjöng och Dogge var glad eftersom stigen var full av sniglar. En delikatess tycker han, jag är mer tveksam...

Jag ville inte promenera i högt gräs eller i det allra tätaste blåbärsriset - man behöver ju inte bjuda in fästingarna att kalasa på en... 

Så vart skulle vi ta vägen?

Jo, upp på bergsknallen en bit bort (som är en del av mitt favvo-ställe: naturskyddsområdet Korpberget) 

Där uppe på klipphällarna är det kargt, torrt och inte lika fästingtätt. Dessutom är det fint & tyst och oftast inte en människa (eller hund) i närheten. Perfekt om man vill ha en lugn fikastund och låta en liten valp springa lös. 

Men det är ganska långt att gå dit och lite besvärligt när man ska upp på berget, så Doglas fick sitta i min famn emellanåt. Men det gjorde inget tyckte han, ganska skönt att få lite lift :)

När vi väl var framme var han dock pigg och hade spring i benen. Massor av saker att upptäcka! 

Myror och kottar till exempel, i överflöd. Och annat spännande som gömde sig i mossan.

Doglas var så fin där han sprang runt och utforskade. Perfekt tillfälle för mig att öva på att få bra bilder på honom. Inte helt lätt eftersom han inte direkt brukar ha lust att stå och posera...

Men några fina porträttbilder blev det ändå, när han satte sig ner i ljungen och funderade lite.

Ibland ser han verkligen väldigt eftertänksam ut.

Inget går upp mot en stund i skogen, en kopp kaffe och en liten Doglas som sällskap. 

När han började se väldigt sömnig ut packade jag ner sakerna - och honom - i ryggan och traskade hemåt igen. 

Det var en fin liten utflykt.

Ledig

"Nå, vad ska vi hitta på nu då?"

Det känns ovant att vara helt ledig. 

Jag klagar inte, oh no! Det är skönt. 

Men det är först nu när jag är helt utan måsten och deadlines som jag märker hur stressad jag har varit. 

Hur mycket som hela tiden trängts inne i huvudet. 

Det känns liksom ovant att inte behöva hålla koll på allt som ska fixas, allt som ska planeras in och göras klart, skrivas och läsas. 

Min hjärna har inte ställt om sig än.

Det brukar ta ett bra tag innan den gör det, i alla fall en vecka innan den där konstiga rastlösheten försvinner. 

Men det är tur att jag har Doglas här nu, han ger mig något att tänka på. 

Ganska mycket emellanåt faktiskt :)

Och det är så mysigt; en varm liten valp i knät när man sitter vid datorn. 

Lycka.  

I ett hav av gula solar

Gick i skogen och såg detta hav av gult.

I skuggan av träden lyser de som små solar.

 Ner på marken och fota. 

Härligt ljus och fin bokeh i bakgrunden när himlen skymtar mellan trädgrenarna.

Det var värt de 101 fästingar jag sedan fick plocka från mig själv...

D - day

Igår var dagen D

- D som i Doglas!

Äntligen fick jag åka och hämta hem den lille killen. 

Gissa om jag har längtat.

Nu har vi tillbringat mer än 24 timmar tillsammans och det känns jättebra. 

Han har lekt, ätit, varit ute i grönskan, gått i koppel, åkt hiss, hälsat på hemma hos min kompis Pelle och framförallt sovit. 

Mycket. 

Doglas är en kille som verkligen gillar att sova. I soffan, i mitt knä, i sin bädd, i sängen - ja, var som helst helt enkelt.

Men han är faktiskt vaken också, och busig förstås. 

Här med nya favoritleksaken: en gammal strumpa fylld med lite tidningspapper. 

Hand made by me.

 Jag fick inte med mig kameran idag när vi var ute och lekte. 

Det är svårt att hålla koll på en liten valp samtidigt som man försöker få bra bilder... så denna gång blir det bara inomhusfoton. 

Men fina utomhusbilder á la valp på grönbete kommer snart, jag lovar!

 Och till er som inte diggar hundar - jag kommer förstås att fortsätta lägga upp andra bilder här också, så oroa er inte. 

Det här har inte förvandlats till en hundblogg.

(än...)

Det här landet behöver

Det här landet behöver en svag man.

Någon som drömmer om att kunna 

spela violin och inte vet var skåpet 

ska stå. Teet har kallnat och lakanen 

är skrynkliga.

Mannen längst bak i kön. Han som

får löven att spricka och snön att yra.

Havet ligger blankslitet, sjögräset böljar.

Varma dagar på stranden, vi suger i oss

det som blir över. Och barnen bygger

monument som vittrar per timme.

Allt ska tillbaka.

Det här landet behöver en svag man,

en tvekandets försångare. Någon som

glömmer bort nomineringsmötena

från andra hållet, som försvinner med

blicken i fjärran där han står i talarstolen.

Medan molnen jagar det som skingras.

Jag vet en man som förvånat betraktar

sig själv i spegeln. Och dagen försöker

igen.

Magnus Skåneberg

Yes

Jag klarade det, sista texten skriven och inlämnad! 

(i tid också)

Nu har jag nästan sommarlov, bara ett sista examinationssamtal på fredag. 

Men tills dess - lugn & ro och kanske lite sol och värme också? 

I eftermiddag är det dags för sista arbetspasset innan ledigheten, det känns också skönt. Det har varit en tung vår med mycket krångel, bland annat med magen som strejkade totalt ett tag... 
men nu är jag äntligen framme vid sommar & ledighet från jobb och studier. 

En sån himla go känsla i kroppen. 

Att veta att man klarat av allting, trots att det tog emot. 
Trots saker som stod i vägen, 
som förstörde och som gjorde vardagen svår att orka med.

Yes liksom. Jag klarade det.

Jag hade förresten bad-premiär i söndags - det ni! Det var jag och några barn i vattnet så ingen trängsel direkt...

Men vattnet (i Mälaren) var faktiskt inte så kallt, man frös inte ens halvt ihjäl :)

En variant av självporträtt. Vad tycks?

Vackra juni