 |
| "Nå, vad ska vi hitta på nu då?" |
Det känns ovant att vara helt ledig.
Jag klagar inte, oh no! Det är skönt.
Men det är först nu när jag är helt utan måsten och deadlines som jag märker hur stressad jag har varit.
Hur mycket som hela tiden trängts inne i huvudet.
Det känns liksom ovant att inte behöva hålla koll på allt som ska fixas, allt som ska planeras in och göras klart, skrivas och läsas.
Min hjärna har inte ställt om sig än.
Det brukar ta ett bra tag innan den gör det, i alla fall en vecka innan den där konstiga rastlösheten försvinner.
Men det är tur att jag har Doglas här nu, han ger mig något att tänka på.
Ganska mycket emellanåt faktiskt :)
Och det är så mysigt; en varm liten valp i knät när man sitter vid datorn.
Lycka.
Han är bara såååå charmig, denne lille Doglas! Ska bli så roligt när ni kommer hit så jag får träffa honom. Ska kasta mig över honom med utbredda armar, i falsett tjutandes "nejmenhelledudannedeej vilken sööötis!" Sedan ska jag låta honom tugga på mina fingrar, dra i mina strumpor och prata bebisspråk med honom medan jag stoppar i honom sockerbitar, bullar och kakor. DET låter väl bra?
SvaraRadera